Sstarscream

When you walk through a forest and decide to stray off from the given path to create your own, pushing trhough branshes and bushes. Leaving something behind, awaiting something new.

 

Livet kan verkligen förändras drastiskt på en kort tid. Oftast kan man läsa om folk som säger att ”det är bara att bestämma sig” eller ”det enda som krävs är ett val”. I´d like to differ. Det är inte så ”bara” som det i de flesta sammanhang framhålls. Det är så mycket mer som krävs, det är rätt tidpunkt, det är slumpen, det är kommunicering, det är chansningar och risktagande, det är mod att lämna något invant och mod att ge sig in på något nytt.

Nu gör jag det officiellt – jag ska bli norrbottning igen! Vägen dit har inte ”bara” varit att bestämma sig. I ärlighetens namn har jag fortfarande inte bestämt mig. Jag sökte ett jobb helt spontant och dessutom i en stad som var mitt tredjehandsval för en framtida återvändo till de norrländska skogarna. Men det visade sig att trots att jag försökt övertyga mig själv om att jag inte ville ha jobbet, så fick jag en chans. Jag fick förtroendet att påbörja något nytt.

Jag läste nyligen en forskningsartikel om vad det är som arbetsgivare – omedvetet och medvetet – söker efter i en anställd. Utfallet av den undersökning som hade gjorts var att arbetsgivarna i princip ställer frågorna ”kan jag lita på den här personen?” och ”är det här en kompetent person?”. Läser man det svart på vitt är det en ganska fin tanke att någon litar på en. Jag har ingen aning om vad för toppar och dalar som väntas, men denna gång kommer jag i alla fall inte vara helt själv. Jag känner på mig att det inte bara är mina nya arbetskollegor som har något att lära mig, utan att även jag kommer ha något att lära dem.

Det har varit mycket på gång de senaste veckorna i och med detta, och till och från har det varit rätt tungt att rodda i allt själv. Jag har i alla fall precis idag fått besked om att jag ska bli ägare till min allra första lägenhet. Nu är det lån och räntebetalningar som väntar, flyttlass och planering, packning och städning och en hel drös med annat som ska hinnas med däremellan. Mitt nuvarande jobb ska avslutas och jag har 4 jobbresor samt en jobbaktivitet med trivselgruppen (de har ordnat en guidad tur för anställda runt växjö då växjö fyller 675 år i år) som ska bockas av. Jag ska göra en road trip med mami när jag fyller halvvägs till 50 och kanske fira med en liten bakelse eller två.

Mitt liv och min tillvaro kommer bli så ofantligt annorlunda mot för hur det är nu. Många dörrar som öppnas, någon som stängs och någon som kommer måsta vänta. Det kommer bli en utmaning att ordna min ekonomi så pass att jag inte återgår till studentlivet i syfte att betala av min låneskuld så fort som möjligt. Det finns så mycket jag vill göra, men det finns inte tillgängliga medel för det.  En hund till exempel har stått på önskelistan länge och nu när jag (nästan) flyttar hem igen är den drömmen inte så långt bort. Men en hund kostar pengar och det gör banklån med. Renovering av lägenhet kommer jag också få roa mig med och det blir spännande. Lite som att få forma sitt eget hem, även om det de facto är en lägenhet och inte ett hus på landet som jag alltid drömt om.

Ja, jag kan bara konstatera att det känns precis som att jag har läst färdigt boken ”energi och miljöpolitik” jag fick från min samhällslärare på gymnasiet och istället börjat sträcka mig efter en wallanderbok som innehåller nya upplevelser och problem som ska lösas, oväntade händelser och spännande sidokaraktärer. Min enda förhoppning just nu är att det visar sig att jag är wallander och inte någon som blir styckad i skogen, höhö ;) (shit vilka märkliga liknelser jag gör nu alltså^^ så himla lejd). Och innan jag avslutar blogginlägget för denna gång så kan jag ju säga nej, jag är inget fan av wallander. Men i jämförelse med ”energi och miljöpolitik” så är det rena rama harry potter i jämförelse.

 

Ciao bella

/Amami