Sstarscream

Ändå, så sa hon, fast jag har det bra och trivs ganska fint där jag bor. Ja ändå ska du veta så ångrar jag och förbannar att jag var så dum som for.
Men jag hade ju ingenting att välja på och jag tänkte bara stanna ett par år. Men du vet, hur det blir, ja sen blir det inte av och det blir svårare för varje år som går.
Å då när jag for var ju drömmarna stora och livet skulle gå på räls. Ja William, han hade inte ens blivit född den hösten som jag flyttade hit ner.
Men gudarna ska veta att det finns inga bojor eller band, som kan hindra mina tankar från att flyga norrut på våren som en flygande and.

Euskefeurat har verkligen relaterbara texter. Även om jag inte riktigt kan säga att jag rakt av ångrar att jag for, så är det många andra val häri livet som jag skulle ha valt annorlunda om jag kunde. Det är lite väl hårt att säga att jag känner ånger för dessa val, men det är inte de bästa valen jag hade kunnat ta. Nu har jag ju fått fast tjänst här i södern. Chefsrådmannen kom ju för ett par veckor sedan och berättade att domstolen i Umeå hade ringt och frågat vad jag var för en filur (träffade några därifrån när jag var på utbildning i sthlm, tror jag har berättat det innan. Hur som helst så ville de spontanerbjuda en vikariatstjänst åt mig men ville först höra vad chefsrådmannen tyckte om mina arbetsinsatser). Så i ett försök att hindra mig från att lockas av lika långa vikariat norrut – då de vet att jag gillar norrland^^ - så ville han och personalchefen helt enkelt erbjuda mig en fast tjänst istället för den vikariatstjänst på två år som jag har nu.

Nu under helgen fick jag finbesök från norrbottn och vi gjorde en repris till Ullared, jag, Martin, Bea, William och Sebastian. Det var riktigt trevligt och vi hittade alla något som vi tog med tillbaka. Men herregud vad trött jag var när de farit (de for på söndagen till malmö). Jag kan inte riktigt slappna av när det är utbölingar i närheten. Jag får alltid en känsla av att jag måste leva upp till vissa standarder och osynliga regler. Ni vet, vara socialt trevlig jämt, uppfylla alla etikettregler och aldrig verkligen vara sig själv (även om vissa tog sig friheter som jag nästan vad tvungen att säga till om -_- det finns gränser för hur mycket man kan tåla i, öhm, vad ska vi kalla det, vulgärheter typ). Haha, jag kunde inte ens sova ordentligt. Jag som brukar ta ikapp all tappad energi på helgerna och ligga i sängen till elva/halv tolv vaknade innan klockan sju och kunde inte somna om. Så jag däckade i soffan redan innan kl tre på söndagen. Haha, det var märkligt^^.

Nu har jag iaf försökt jobba bort mitt berg med akter från mitt bord. I morgon är sista dagen innan jag återvänder till mina norrländska skogar. Som jag saknat dem. Fast riktigt hur mycket jag saknat de, det inser jag nog inte förrän jag står där på en skogsstig och bölar medans jag tittar ut på tjärnen. Jag har ju som en utomordentlig förmåga att bli avdankad i känsloavseende så fort jag hamnar i en ny situation som jag helt enkelt måste finna mig i. Det blir härligt!

Till veckan har jag en arbetsintervju i Luleå, jag får hoppas på att jag inte glömmer bort det. Det skulle vara lite pinsamt. Sen har jag nu under de senaste dagarna fått en förfrågan om jag inte kan delta i två stycken projekt i Olofström. Jag insåg ganska snabbt att jag skulle behöva korta ned min vistelse i norr för att vara med i dessa projekt. Först med en dag, men sen med två dagar. Till en början skulle det kosta mig tusen spänn extra och en himla massa stress och passande av tider, fast i nuläget verkar det som att det enda det kommer att kosta mig två dagar hemma och lite sömn och tid. Förbindelserna till Olofström suger och att hitta ett boende för tre nätter under 1 500 spänn ska man inte ens drömma om. Det är ett ganska spännande projekt och jag ser det som en ära att personerna i fråga har letat upp mig och själva skickat en förfrågan om min medverkan och då dessutom i båda. På sätt och vis så var det ju rätt passande att det inföll under min semester (typ, även om helg inte räknas som semester). Jag lär vara heldöd veckan efter då det blir sen återvändo till Växjö och bara två dagar efter ska jag iväg till Ystad för övernattning och syn samt sammanträde i jobbet. Puh! Livet som globetrotter på en lokal nivå alltså, höhö. Nämen, för er som undrar så kan jag säga att jag får inte säga något om vad projektet innebär eller vilka som medverkar. Däremot så har intresset för att medverka varit högt fick jag höra, så det gör det ju extra spännande att de faktiskt helt random kontaktade mig och frågade om jag inte kunde vara med. I båda projekten dessutom. Tja, lite ångest har jag ju, särskilt med tanke på att det var ord och inga visor i vilka regler som gäller. Inget fråga snällt och läs mellan raderna att det är obligatoriskt utan pang på rödbetan bara! Om jag säger så här – frasen ”militärisk disciplin” ingick i kommunikationen. Ja, jag hoppas bara att jag kan släppa det hyfsat under tiden som jag är hemma, så jag fortfarande kan njuta av den norrbottniska sommaren. Helst utan mygg^^.

Ja, ikväll var ambitionen att försöka packa något vettigt, för på torsdag bär det som sagt av. Den ambitionen införlivades icket. Jag fick tipset av en kollega att offra lite sovmorgon och fara ut och springa innan bilfärden börjar. Tror faktiskt jag ska göra det. En 15 timmar lång bilfärd är väl inget som jag ser fram emot jättemycket. Eller jag gör väl det, men kroppen gör då definitivt inte det. Vette sjuttsingen hur det kommer gå att gå direkt från bilsätet till sängen. Byta ut en stilla aktivitet med en annnan. Mjaja, det ska bli kul iaf. På fredag återser jag mitt kära strömlidaspår, blåbärsriset och utegymmet.

Ja annars då? Jag har väl inget mer att rapportera för stunden. När jag kommer hem igen så ska jag väl försöka roa mig med att lägga upp lite bilder på den här bloggen. Jag har varit slarvig med det på senaste tiden. Så jag tänker att en norrbottenskväll när myggorna lurar bakom dörren så kan jag ta tag i att föra över lite bilder!

 

/Amami