Sstarscream

Meh, har tänkt så många gånger nu att jag måste uppdatera min status lite grann. Skrev ju ner ett par rader förra veckan, men har inte haft lust att lägga upp det. Så då gör jag det nu helt enkelt! Tror det var typ i onsdags jag skrev detta. Jag har ju hunnit ha en awesome midsommar så den måste jag ju också skriva om och lgga upp lite bilder!

 

 

Snart midsommar. Det blir nog den första midsommaren sen traditionen av att fira med Holmdahls tog slut som det faktiskt kommer bli riktigt midsommarväder. Kan ju ha att göra med att jag bor i vad som skulle kunna klassas som Hawaii självt (varmt!!!)

Sen sist har jag hunnit med en hel del saker och samtidigt inte gjort mycket alls. Jag har dock varit hemma en sväng vilket var alldeles fantastiskt. Inledningsvis hade jag inte tänkt var hemma alls förrän min riktiga semester börjar, dvs i anslutning till PDOL, men det blidde inte så. Simon tog ju trots allt examen från universitetet. Det var verkligen jätteroligt, för han hade ingen aning om att jag skulle komma. Vi är ju ett smart släkte (nåja, de flesta av oss i alla fall) och det var ju inte helt otänkbart att Simon skulle misstänka att jag skulle göra en surprise dagen till ära. Så detta planerades (nästan) mycket noga!

Jag kom hem sista maj, dvs onsdag och vi for till umeå på fredag morgon. Roade oss lite grann med att lulla runt på hovshaga, blomsterlandet (där även en födelsedagsblomma till Hanna inhandlades, den var sååå fin! Och dyr! Och stor!^^) Sen dumpade resten av sällskapet mig vid universitetet där jag gick omkring och var lite nostalgisk under tiden de andra åkte hem till Jenny och simon för att byta om och i samlad trupp gå till aulan. Jag å andra sidan roade mig med att gå till biblioteket och förvånades över att jag fortfarande kan komma in på skolans användare med mitt gamla användarnamn, höhö.

I alla fall så var storyn såhär. Beatrice skulle stanna utanför och vänta så länge som möjligt med att gå in i aulan eftersom hon hade lilla william med sig (och alla vet att småbäbisar skriker jobbigt mycket vid sämsta tänkbara tillfälle). Så då skulle de övriga gå in före. När de då hade gått in så skickade bea ett listigt sms till mig som sa att det var fritt fram att gå dit, varefter hon gav hennes biljett till mig så jag kunde ta mig in. Hon å sin sida traskade tillbaka till lägenheten för att chilla där medan vi andra var på ceremonin.

Sen smög jag mig in och satte mig på plats brevid resten av kompaniet. Simon hade tagit plats längre ned bland sina klasskamrater. Fick höra av anna när jag satt mig att om jag varit tio sekunder tidigare med att dyka upp så hade jag mött han i mittången^^ pjuu! Det var en fin ceremoni, sjukt duktiga artister uppträde. Riktigt bra var de med ett superbt låtval. Rektorns alla tal var dock gooode drygt och hon ville bara inte sluta prata. Det var ganska obvious att hela publiken bara ”men schluut nu å raal!” typ.

Sen när det var klar fick jag lite bråttom att smyga ut så att jag inte krockade med simon på något olämpligt vis. Jag hann ta mig ut och gömde mig bakom dörren så jag såg när han gick ut, haha det var jätterolig! XD sen smög jag fram bakom han och täckte för hans ögon med händerna, ni vet hur man brukar göra. Och han blev lite besvärad och ålade på sig. Till slut sa han ”ja, det är då någon med långa smala fingrar i alla fall” varpå jag släppte taget och kunde inte sluta flina. Han såg ut att bli genuint överraskad och riktigt glad! Det var kul J jag fick till och med två kramar^^ så det var lyckat minst sagt. Sen joinade vi de övriga vid entren där minglet var igång där bubbel och små påsar chips erbjöds (fattar inte varför de på jurist snålade så mycket, inte hade vi nåt sånt L martin hade också mingel. Ekonomsnobbar^^).

Sen for vi ialla fall iväg för att äta middag på ett ställe som heter hunger och törst. Det var väl ett sådär ställe. De var otrooooligt sega med att få fram maten, vi satt där i tre timmar och då hade vi fått desserten tidigare för att vi bad om det. Sjukt drygt. Vi misstänkte att det är ett försäljningsknep i hopp om att folk ska bli less på att vänta och således beställa vin osv. Det var sjukt kul när servitören frågade vad vi ville ha att dricka i början och gick på om att vi har en somelier som är expert på blabalbal. Och en efter en i sällskapet bara ”vatten”. Vatten, vatten, vatten. Sen kom det roliga. Simon fick svara sist och var väl lite sugen på att testa något vin och fick några rekommendationer om ruktigt eller sött. Till slutt sa han – helt seriös – ”nämen, jag tror nog att jag provar…..vatten”. XDXDXD det var så himla kul alltså och alla skrattade^^.  Kräfta eller vad det nu var till förrätt, någon blodig köttbit med massor av senor till huvudrätt och creme caramel till efterrätt med jordgubbar. Desserten var bäst. Ingen protest. Tycker att det bästa stället vi har varit på var när martin tog examen, mitt var nästbäst och detta hamnar på tredjeplats.

Ja, det var väl i korta drag det. Jag, anna och tomas återvände till piteå på kvällen medans de andra stannade kvar över natten. I övrigt på min lilla minisemester bara njöt jag av fulla muggar. Jag återvände till strömlida för att ta mig runt eljlusspåret och leka i utegymmet. Jag följde med anna och simon på en utflykt till byske där vi besökte både blomstermarknader och båthamnar. Det var en snubbe som höll på att fixa med sin segelbåt och efter lite småpratandes med honom visade det sig att han hade en del gemensamma bekanta med anna. Världen är liten ibland, typ.

Sen hann jag även med at springa vårruset med hanna i luleå! Sist jag var med var 2015. Förra året var mina lungor paj så jag kunde inte vara med. Med en förkylning i kroppen och med min ostadiga hälsa och värden, var jag faktiskt lite nervös. Helt sjukt, men så var det. Det var helt fantastiskt väder – sol och nästan vindstilla. Både jag och hanna lyckades vinna varsin chokladask från Lindt och jag tog mig runt utan att stanna! Lite stolt är jag och med tanke på allt hade jag faktiskt en riktigt bra tid – strax under 25 min (5 km löpning).

Det var lite sorgligt att lämna hemmets lugna vrå. Det var ju så härligt att få rulla sig i gräset utan att oroa sig för fästingar, köra och gräva med minitraktorn, slöa vid havet i stugan…. Men samtidigt så är det också så att när man har ett ställe där man ”ska” vara, så är en del av en hela tiden på lite helspänn. Det var samma när jag pluggade i umeå. Konstigt nog var det inte så när jag var i USA dock. Där var allt rätt chill, haha.

Tja, nu är jag tillbaka igen och har hunnit avverka 1,5 veckas arbeit (macht nicht frei). Denna vecka har jag fått sällskap av en sommarnotarie som sitter i samma rum som jag. Trevlig prick från Göteborg. Svara på en del frågor får jag göra också, så mina kunskaper sätts på prov^^. Halvkraschat på skikesen har jag hunnit göra, med anledning av ett olägligt petit mal-anfall. Det var SÅ nära att jag drattade på näsan i asfalten i pretty hög fart också. Jag hann liksom stappa skidan i kanten av asfalten så det tog tvärstopp. Men tack och lov så gjorde mina mångåriga erfarenheter av skidåkning att jag lyckades hålla mig på benen. Jag liksom halvhoppade in på en gräsyta och då tog det ju förstås ännu mer stopp, men farten avtog snabbt och utifall att jag ramlade så hade det iaf varit mjukare med gräs än asfalt. Haha, snacka om näradöden upplevelse för nerverna (inte bokstavligen, utan bara för nerverna som sagt)

Chefsrådmannen kom in i dag och ville ha ett litet snack helt random. Hann bli lite orolig över vad det var. Men det var helt enkelt så att med anledning av att domstolen i Umeå ville ha dit mig för jobb, så har de tydligen blivit lite oroliga för att jag ska fara härifrån, haha. Så nu vil de göra om min anställning till en fast tjänst. Aaaah, mitt liv är verkligen i trasor. Senast igår fick jag höra att jag inte har ett liv och at denne hoppades att jag skulle få komma mig tillbaka hem (vederbörande frågade om jag skulle hem till midsommar varpå jag svarade nej och inte visste vad jag skulle göra. Folk har ingen koll på hur lång tid det tar och hur mycket det kostar att färdas så långt….) Och visst det håller jag med om, jag har inget ”liv” som han så fint uttryckte det, men det är ju inte så att jag har något val. Det finns inga jobb hemma, det var ju därför jag hamnade här från första början. Jag kan bara utgå från där jag är och ta beslut över de möjligheter som kommer min väg.

Vi har haft beredarlunch idag också på ett ställe som heter condeco med anledning av att den nya sommarnotarien börjat. Det var riktigt trevligt och jag behövde en paus från jobbet. Denna vecka har varit jobbig mentalt. Jag har varit så trött så trött och inte hjälper det att jag och rotelpolaren toppar målligan då vi är de enda som arbetar under 100%iga rådmän. Jag ligger uppe i 65 pågående mål nu som jag handlägger, han ligger kring 80. De andra beredarna ligger på 25-35. Jesus. Varmt är det också vilket gör det svårt att röra sig utan att se ut som att man badat, svårt att sova (tack mormor för rispåsen som går att lägga i frysen och använda som kylklamp till mig själv), svårt att klä sig framförallt! Jag menar wut! Rena rama Hawaii är det och i kombination med notionen att man inte ska visa så mycket hud om man har ett kontorsjobb (särskilt när man jobbar på domstol) så är det liksom GAH! Min garderob består ju av t-shirts, shorts och långkalsonger. Vad faro har man på sig liksom. Antingen visar man för mycket hud (vem går omkring i shorts på en domstol liksom?) eller så kommer man klädd som en eskimå. -_- Meh. Haha, jag är så less på att duscha alltså. Bara man tar en promenad ute så måste man duscha för att man blir så svettig. Och så går folk omkring i långbyxer och JACKOR! Jag menar hallå?? Det har inte varit under 25 grader dessa veckor :S vem har jacka då? Jag känner mig som en isbjörn som har hamnat i Afrika, haha. Aaah, vad jag skulle göra för att få bada lite i havet :’)

Ska till gymmet sen efter jobbet. Jag måste ta tag i det här gymmandet som jag har varit så otroligt dålig på de senaste månaderna. Jag var en gång med bröderna och bea till gymmet när jag var hemma och sen har jag hunnit vara dit i förrgår. Förra veckan var förkylningsvecka. Så nu får jag se till att hålla i det här nu! Peppar peppar! Man har ju lite tur att nu när det är fint väder jämt så är det ju lite färre folk  och tränar.

 

/Amami