Sstarscream

Ujujuj vad det har hänt grejer de senaste dagarna! Så pass att jag inte riktigt fattat att jag är hemma ännu! Jag kom ju hem kl 2 på natten torsdag natt efter en lååååång dag i bilen genom sverige. Jag trodde att det skulle bli sjukligt drygt att åka bil så långt, men det var inte så farligt faktiskt. Misstänker att det kan ha att göra med att jag medvetet tröttade ut mig själv med gym tisdag efter jobbet, skiketur sent på onsdagkväll (kom hem efter 21 på kvällen) och upp för en löp/gåtur på morgonen innan kl 07 för at undvika spring i benen. Jag var nådigt trött kan jag säga! Martin sov ju och någon var ju tvungen att underhålla chaffören.....-_-

Fredag var jag mer eller mindre ett vrak. Vaknade alldeles för tidigt då päronen och jenny var uppe och trampade bakom kl 7. Dels för jobb och anna och tomas skulle dra iväg till Norge med Majlis och Bosse. Haha, mit huvud var rent mos alltså. JAg minns inte riktigt vad jag gjorde i fredags. Jag tror jag for och jagad elite pokemons med simon och sen vet jag att vi for till Martin på besök framåt kvällen då Sås (som jag kallar beatrice för^^) med vänner skulle ut på PDOL.

Lördag så kollade jag in läget på stan då det var festival i centrum. Träffade på gamla kamrater och lovade att gå på en av kamraternas föreläsningar. Men det var snuskigt varmt så jag cyklade hem emellan för att byta om. Sen fick jag ruscha tillbaka hem igen då jag lovat Maria att fara och bada på träsket. Vi hade en härlig reunion med mycket prat och skratt <3 ni vet den där känslan av att man aldrig varit ifrån varandra och kan berätta vad som helst utan att bli dömd? Precis sån känsla var det. Löööv it! Det är tyvärr inte många människor jag har den känslan med :/ har många fina vänner, men en del har man helt enkelt vandrat sida vid sida längre med än andra!

På kvällen drog vi (jag, simon och jenny) iväg för att möta upp martin, sebastian och maja (denna kväll fick sås passa william så martin fick festa lite han också). Vi tog oss iväg till det nya stadstornet aka snusdosan. De kände en som flytat in där och hyrt lokalen som är ääääända längst upp. Riktigt fin lokal och terrassen runt hela byggnaden ingick. Vi hade jätteroligt, Lekte en märklig lek som heter sju-sjutton. Den går ut på att man ska räkna från ett till sjutton men att man byter plats på sju och sjutton. Den som råkar säga fel/missa detta får dricka en klunk. När man tagit sig genom fram till 21 så hittar man på en ny regel för ett av talen, ex den som hamnar på tur att säga 4 ställer sig upp istället för att säga "4". Vårat bord blev snabbt "tha shit" så att säga och andra grupper av folk (snubben som martin kände hade en bror som också bodde i tornet och hade vänner där) drogs till vårt som myror till socker. Eller vad man nu säger.

Sen hände ju nåt kul, *host*. Vi skulle ju ta oss ner till kallestältet och på vägen dit så tog vi hisen ned. Vi var nio pers som gick in. Vi han ned en våning innan vi blev stoppade och ytterligare tre personer klev rakt in utan att tänka sig för. Dörren stängdes och hissen gick nedåt.En halv våning för att vara exakt. Hissen stannade och vi satt fast, tolv pers inne i en liten liten hiss och kunde inte ta oss ut. Några på utsidan sa "sitter ni fast eller? Jaha, ja vi drar då ut till kalles nu" Jomen såattee, det var ju sjysst. Det blev ganska varmt rätt snabbt och vi hade en med ganska svår astma därinne. Helt sjukt att hissen inte larmar om det är för mycket vikt INNAN dörrarna stängs. För maxgränsen i antal personer var 13 och vi var som sagt tolv. Hur ska vi kunna veta hur mycket vi väger tillsammans???? Helt sjukt, särskilt med tanke på att det är ett väldigt nytt hus! Tack och lov så funkade larmknappen i alla fall och vi fick snart veta att luften kunde i alla fall inte ta slut, men att det kunde bli rätt varmt (men duh!). Personen som svarade var inte särskilt tillmötesgående, han läste rakt upp och ned från ett papper, det hördes väldigt tydligt då vi försökte avbryta med frågor för att få svar på det vi ville, men han fortsatte duktigt att radda upp det han "skulle säga". Han visste inte varifrån teknikern åkte till exempel så det var ju fint. Vi levde i ovisshet om hur länge vi skulle vara fast. Vi fick larma/ringa upp tre gånger innan allting var utrett och operatören avslutade med ett fint "klart slut" som om att säga "ring inte mer". Till råga på allt så var teknikern riktigt dryg, han var nog inte nöjd med att bli dragen från lördagsmyset. Det första han sa var tydligen "jag hoppas ni har lärt er en läxa nu". Vilken gris, säger jag bara! Han hade då inte bråttom att ta sig dit, vi satt fast i 45 minuter och han åkte från någonstans i pite. Inte okej alltså! Men vi hade ganska kul ändå, mest tack vare sebastian. Det roligaste var ändå när operatören frågade om vi hade några fler frågor (tredje gången vi larmade) och sebastian bara "är du singel?" XDXD hahaha, det var så himla kul!!

Söndag åkte jag, simon och jenny till havsbadet och glassade på stranden. JAg och simon lekte i de gigantiska vågorna för det blåste en hel del! Sen gjorde vi väl inte så mycket mer vettigt. Igår, måndag kippte jag gräs, åkte båt till fingermanholmen, simon skrapade underspikningen på huset, vi lekte lite med traktorn, jag tog en promenad. Typ så. Idag har vi varit i Luleå - jag på arbetsintervju som var i särklass den sämsta (jag har dock fortfarande inte riktigt bestäm mig för om den här intervjun var sämre än skatteverkets eller inte, men nästan så att den vinner faktiskt) arbetsintervjun ever, och sen for vi till storforsen. Avslutade dagen med en pizza och kladdkaka med grädde.

Jag skriver mer om intervjun i morgon tror jag, annars blir detta ett jäääättelångt inlägg ;)

Höres!

/Amami